Det gångna året
Posted: January 7th, 2012 | Author: Robin | Filed under: Arkeologi, Blandat, Esperanto, Memoarer | 1 Comment »Det verkar vara ganska vanligt att folk skriver en liten resumé av det gångna året på sin blogg, och eftersom jag inte skrivit någonting alls här på väldigt länge så kanske det vore något.
Året 2011 präglades väl egentligen av främst tre saker, (1) arbete och studier vid Medelhavet, (2) flickvännen flyttar in, och (3) uppsatsskrivande. Allt i sin ordning.
Januari hade jag tänkt skulle vara en lugn månad där jag kunde samla mig inför att åka till Rom, men det blev självklart inte så. Jag minns den som tämligen kaotisk med mycket saker som var direkt nödvändiga att göra. När jag väl, den 24de, tar flyget ner till Rom är det nästan lite avslappnande i sig att äntligen få komma ner.
Rom och Italien var ju något jag aldrig besökt tidigare, så det var ju ett äventyr att kasta sig dit i två månader på en arkeologisk kurs. Jag märkte dock ganska direkt att jag genom mina kunskaper i Esperanto klarade mig ganska bra trots att jag i princip enbart stött på skriven italienska tidigare. Inte för att folk pratade Esperanto, men de förstod förvånansvärt mycket av det när jag låtsades att det var italienska.
Rom, Neapel, Pompeji, Herculaneum, Etrurien, Ostia – alla platser man såg, intressanta människor man stötte på. Det var verkligen en tid att minnas. Så här mycket kläder hade jag heller aldrig köpt i mitt liv. Rom i sig är bara en stor turistattraktion, men staden är också tillräckligt stor för att det skall finnas gott om fantastiska platser som är helt befriade från folk. Jag får känslan av att turisterna flockas kring vissa epicentra såsom Colosseum, Fontana di Trevi och Spanska trappan för att bara något kvarter bort lämna vissa platser helt öde.
I början av mars kom jag hem igen till Sverige och möttes av en fantastisk “välkommen hem”-fest i Solna med i princip alla de vänner jag aktar högst (vissa kom helt enkelt inte). En fantastisk prestation av flickvännen, jag var helt i chock.
Nu fick jag vara hemma i en månad igen – jag tänkte läsa latin. Det gick inte alls. Det var (igen) alldeles för mycket saker som måste göras. När jag satte mig på planet till Athen så kändes det igen som att jag skulle på semester. Årets vistelse på Poros var inte riktigt som året innan – det var visserligen nästan samma bra folk, men det var inte lika varmt och så fick jag besök av både syster och flickvän under vistelsen. Jag minns att 2010 så svettades jag hela månaden igenom, men 2011 så var det dagar då jag låg längst ner i schaktet med jacka och mössa, hukande för att nordanvinden inte skulle göra mig till ett tandhackande vrak. Märkligt land detta.
Jag kom hem igen i slutet av maj efter en månads vistelse och spenderade juni och första veckan av juli med att försöka ta det lugnt, träffa vänner och skriva skoluppgifter. Tiden bara rasade iväg; jag spenderade många mornar med Einar på Café Sodom tittandes på svettiga caféarbetare som stånkade i värmen.
Sedan bar det av igen, till Makrakomi i Centralgrekand denna gång – vidare undersökningar i Spercheiosdalen. De tre juliveckorna var lite svalare än förra årets augustivistelse, det blev aldrig varmare än +43°C denna gång, och vi fann en hel del mycket spännande resultat, som självklart väntar på publicering.
Väl hemma igen så började den riktigt kaotiska perioden. Flickvännen hade köpt kolonistuga, en kolonistuga vars inredning var ett stycke fossilerat 1983. Renoveringen tog flera veckor och sedan när det var relativt klart så började nästa stora projekt – flickvännen flyttar in hos mig. Det står till dags dato fortfarande ett par flyttkartonger som behöver gås igenom här hemma, men vi borde snart vara klara. Ett fint hem börjar vi få i alla fall.
Annars har hela höstens tema varit uppsatsskrivande. I snitt fem timmar om dagen har jag spenderat med min text om klassiska och hellenistiska akrópoleis i Centralgrekland. Jag borde vara klar i morgon. 77 sidor.
Sista månaderna präglades av konfrontation av alkoholiserad familjemedlem och sjukhusbesök när andra familjemedlemmar blir allvarligt sjuka. Det är märkligt hur saker alltid staplar sig på varandra när man verkligen inte behöver dem.
Detta år, har jag bestämt, skall bli året då jag får en doktorandstjänst. Tre stycken är utlysta i landet, och jag tänkte knipa en av dem. Deadline på den första är om tio dagar. Önska mig lycka till.
Bra jobbat i fjol och lycka till!