Klockan är tjugo minuter i åtta på kvällen. Jag sitter i familjen Stjernes vardagsrum på Sudret, sydligaste Gotland. Ett Gotland utan ström. Hela ön är strömlöst på grund utav det kraftiga ovädret som slog över ön vid tolvtiden.

Jag och Olle hade cyklat iväg mot Körsbärsgården (nära Hoburg) och befann oss mellan Vamlingbo kyrka och Kättelvik när helt plötsligt himlen blev stålblå, mörkret föll och åskdundret blev våldsamt närvarande. Jag har aldrig sett en himmel färgad på det viset, jag knäppte många bilder som faktiskt lyckades fånga den snudd på Hollywood-aktiga kulören. Vi visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till, skulle vi fortsätta eller vända om? Vända om till vad? Vi skulle nog vara fångna i vädret hur som helst, så vi bestämde oss för att cykla på.

Vi kommer fram längs stranden vid Kättelviks stenhuggerimuseum när regnet kommer. Precis när vi lyckats kasta oss in i en av de små barackerna vid stranden så öppnas himlen likt en jättelik kran. Det är vi, två äldre damer och en vettskrämd hund som delar på utrymmet. Ingen mottagning med mobilen, det går inte att ringa efter Olles far så att han får hämta oss. Vi sitter helt enkelt där i skiten.

Till slut får vi iväg ett sms till Olles bror som i sin tur kommer med både far och bil – vi får skjuts till Körsbärsgården där det visar sig att strömmen gått. Inget kaffe, men väl cola, macka och äppelkaka innan vi via ett besök vid Sundre kyrka tar oss hem igen.

Hemma hinner vi surfa i kanske en halvtimme innan strömmen går igen och internet med det. Det håller i sig. Hela ön är strömlös efter att huvudledningen till fastlandet gått ner, tekniker är på väg till Slite där det skall finnas gasturbiner för nödbruk. Väntan fortsätter.

Vi åker på fotovernissage på bygdegården och träffar på en gubbe från kommunen som berättar att strömmen tidigast kommer tillbaka vid niotiden vad han hört. På Hamra krog är det god stämning trots elens frånvaro men där har man hört att det inte blir någon kräm ur vägghålen förrän vid tiotiden.

Just nu är åskovädret precis över våra huvuden. Kraftiga viggar lyser upp väggarna nästan hela tiden och det skallrar i elelementen vid varje smäll. Nederbördsmätaren ute på gräsmattan visar nästan 50 millimeter och regnet håller i sig. Det är faktiskt det första regn jag upplevt sedan ett riktigt oväder på Poros för snart tre månader sedan. Det är rätt najs ändå, när man kan sitta inomhus.

***

Efter flera timmar så återkommer strömmen i fem minuter för att sedan försvinna igen i en kvart. Den återkommer och försvinner. Nu är den igång igen och jag försöker att posta detta blogginlägg.