Piraterna seglade in i hörnet Grindsgatan-Blekingegatan

Jag är precis hemkommen från en liten förevisning av en ny bok om “The golden age of piracy” som ägde rum på Larry’s Corner på Grindsgatan. Boken i fråga heter Life under Jolly Roger och den presenterades av författaren själv, Gabriel Kuhn, ursprungligen från Österrike som på engelska (den amerikanska närvaron på bokcafét var stor) berättade om sina idéer och uppfattningar kring ämnet.

Mycket togs upp som var intressant, speciellt i den efterkommande diskussionen; däribland det att den romantiska bild av pirater som frihetstörstande rebeller och motståndare till etablissemanget faktiskt redan uppkom under deras samtid. Att människor under denna tid av förtryck och imperialism tog till sig ett sådant idealiserat koncept som den frie piraten, förklarade Kuhn, var en bidragande faktor till att Makten ansträngde sig för att göra sig av med dem. Det var helt enkelt farligt att det fanns alternativ till det givna samhället, oavsett om detta alternativ var moraliskt förkastligt enligt den rådande normen.

Eftersom min käre kursare Gaspar skrev sin kandidatuppsats om sjöröveri i östra medelhavsområdet (jag vägrar att, som han gör, använda ordet pirat i detta sammanhang) så tyckte jag att frågan om piraten som identitet var intressant. Den slutsats som Gaspar kom till i sin uppsats, men som han tyvärr inte applicerade på uppsatsen i övrigt, var att just denna identitet inte existerade under antiken – beteckningen πειρατής (peiratês) var mer en beteckning på en handling än ett yrke eller huvudsaklig sysselsättning.
Det var därför mycket intressant att Kuhn på min fråga kunde svara att  det just är under “guldåldern” som “pirat” blir en beteckning på en identitet, dessutom en identitet som piraterna själva accepterar och anammar. Detta måste tyda på en viss stolthet och existensen av ett samhälle av något slag.

Det ska bli mycket intressant att läsa boken, kanske jag postar en liten recension. På engelska? Kanske det.