Jag fick som svar på mitt förra inlägg en trevlig kommentar från Per Aarne (han skriver alltid bra kommentarer) som jag tycker förtjänar ett längre svar:
Per Aarne skriver:
Jag säger inte att du har fel, men det vore intressant om du faktiskt utvecklade någon slags argumentation som stöd för din nu bara axiomatiskt framlagda tes att ett (konstgjort) språk aldrig kan ses som ett verk i upphovsrättslig bemärkelse, oavsett om det finns en identifierbar upphovsperson bakom det. Ingen äger färgpaletten eller musikläran, men man kan enligt vitt spridda rättsuppfattningar göra anspråk på enskilda tillämpningar av dem, en bild eller ett musikstycke. Detsamma gäller en enskild tillämpning av ett språksystem, exempelvis en dikt eller sångtext. På vilket avgörande sätt skiljer sig enligt dig då en nyskapad kombination av element från den mänskliga språkinstinkten som sådan – alltså ett nytt språksystem – från verk i av dessa slag?
Jag är medveten om att du förhåller dig skeptisk till stora delar av upphovsrätt över huvud taget, men här verkar du göra distinktioner som det alltså vore intressant att se dig precisera och motivera. Likaså: Häromdagen skrev du att CNN ville betala dig för rätten att använda sig av dina bilder från demonstrationerna i Aten, men att du sagt nej till detta. Då uppstår frågan hur du mot bakgrund av andra ställningstaganden ändå ser dig ha rätt att kunna neka någon att använda dessa bilder – mot eller utan ersättning. Är inte detta att hävda en upphovsrätt och/eller verkshöjd baserad på betydligt svagare grunder än exempelvis en språkkonstruktörs, där inslaget av sådant som arbetsinsats och originalitet ändå måste sägas vara ojämförligt större?
Jag utvecklar gärna – men först tror jag att jag måste förklara CNN-incidenten.
Som Per Aarne nämnde så blev jag för några dagar sedan kontaktad av CNN som ville använda sig av mina bilder tagna i Aten under första maj. Då jag har dåliga erfarenheter av CNN så skrev jag ett artigt men nekande svar då jag först och främst inte vill hjälpa en multinationell krigshetsande korporation i deras arbete.
Anser jag då att jag äger rätten att neka dem rätten att använda mina bilder? Nej, det gör jag inte. Jag (enligt mig själv) kan inte hävda mer ägande till den kombination av ettor och nollor som bilderna utgör än vad de kan – deras kopia är lik min kopia.
Varför gör jag det då? För att jag kan. I dagens samhälle kan jag det. Jag håller inte med det nuvarande systemet, men om det nu existerar så försöker jag utnyttja det så mycket som jag kan för att göra min del i ett världsförbättrande.
“Man kan inte sluta andas bara för att det luktar illa i luften” sade en god vän till mig en gång.
Precis som du säger så äger ingen färgpaletten eller musikskalan – eller alfabetet som konstruktion i sig – och det är just så som jag ser det. Språket, oavsett om det är en medveten konstruktion eller inte, är en palett utifrån vilken man kan skapa verk och uttryck.
Även om ett produktionsbolag äger rättigheterna till en viss, låt oss säga fotbollsmatch så innebär det inte att de äger rättigheterna till spelet fotboll och dess regelsystem. En musiker kan hävda upphovsrätt till ett musikstycke, men det blir genast genant om hon hävdar att hon därmed äger rätten till det harmoniska system som stycket begagnar sig av: Schönberg skapade tolvtonssystemet med dess principer och var den förste att arbeta efter det i sitt kompositionsarbete, men detta innebär inte att han äger rättigheterna till det och dess framtida utveckling. Hans tolvtonsmusik däremot ägde han rätten till (vilket åter igen kan diskuteras).
Åter till språket. Det jag anser att produktionsbolaget kan göra anspråk på (även om jag åter igen betvistar det) är: dialog från filmen på språket, material skapat av Frommer under dennes arbetstid som del av den överenskommelse som de ingått samt eventuellt varumärken skapade utifrån detta material.
Alltså så kan de förhindra Frommer från att publicera just det, och ingenting annat, som han överlämnade till dem under arbetsprocessen, inget annat.
Jag tycker därmed att de inte äger rättigheterna till språkets struktur, dess vokabulär eller dess utveckling – vilket är i princip språket självt. Om det är något som de kan hävda ägande till skulle det eventuellt vara själva namnet Na’vi på språket, som en del av själva Avatar-franchisen.
Dessutom: ett språk består inte av sin skrivna grammatik. En skriftlig grammatik kan formuleras på ett oändligt antal vis och ändå bara förmedla exakt samma sak. Frommer kan skriva en grammatikbok och äga all upphovsrätt på den inklusive rättigheterna till kopieframställning o.s.v. men han kan inte bestämma hur andra tolkar och gör om det innehåll som är bortom eller ovan hans exakta formuleringar.
Det är som med en text eller ett påstående – jag kan säga: “Maria köpte boken”, “Boken köptes av Maria”, “Maria gjorde ett bokinköp” och så vidare i väldigt många varianter utan att själva betydelsen förändras i grunden. Jag vill hela tiden uttrycka samma sak, en händelse som kanske är utanför min egen kontroll, men formuleringarna är likväl mina egna. Det jag beskriver är redan innan texten, så att säga. Lite så är det också med Frommers språk – det existerar som ett system oberoende av hur han exakt väljer att beskriva och redogöra för det.
Därmed så anser jag att ett språk inte har verkshöjd. Jag kan klura ihop det mest fantastiska språk i mitt huvud komplett med fonetik, grammatik och lexikon utan att det för den skull är ett verk. Allting kan ligga klart däruppe i skallen, men det är ändå inte ett verk förrän jag formulerat dess beskrivning, skrivit ner det (eller spelat in det) och konkretiserat det. Den skrivna beskrivning av språket jag gjort har (enligt mig) verkshöjd – det är en text, något författat.
Jag tycker därmed att verket ligger i formuleringen, i kompositionen, inte i idén.
Så var det detta med äran. Skall man inte ens få äran för arbetet med skapandet av själva språket?
Klart Frommer ska ha äran – även om språket inte har juridisk verkshöjd så är det en skapelse av avsevärd karaktär värd att uppskatta oavsett om man läser en grammatik eller lär sig språket via tradering.
Jag tycker att begreppet “verkshöjd” är problematiskt och önskar att det kunde omformuleras alternativt tas bort. Är en klippt frisyr ett verk? En stenläggning på verandan? En gräsklippning? Oavsett om det inte är det så är det resultatet av ett hantverk och något som bör aktas efter kvalitet och resultat. Men jag kan inte äga “frisering”, “stenläggande” eller “gräsklippande” – bara hår, sten och en gräsmatta.
